22 november
Och så när allt löst sig så bra visar det sig att jag inte har rätt till lägenheten förrän måndan 3 dec! Flyttar jag in söndan kommer de skita i en del av flyttstädningen. Jag blir så less. Bara för att det är en dum helg. De har ju redan tillgång till sitt hus.
Idag har jag fixat el, postat jobbpaket och tramspresent till Alex, sett Persepolis och bakat 3 kladdkakor till fredagsfikat som jag och Joey har imorgon. Inte jobbat på serien, som alla andra i klassen. Känns som att jag har gett upp, gett mig en självförtroendedipp. Jag är ganska så i olag. Borde jag ta det mer på allvar?
Flytten avklarad borde få det att kännas bättre. Ska inte flänga lika mycket heller. Skaffa en jobbhörna hemma. Det är inte konstigt om jag är slutkörd nu. Och de sociala jobbigheterna kommer ju när jag faktiskt inte orkar. Jag orkar inte träffa folk mer, och då är det märkligt att må dåligt över att jag inte gör det mer och att det skulle bero på misslyckanden. Måla upp bilden av mig själv som "isolerad". Jag är ju inte det. Nu till den klassiska bevisföringen igen - I tisdags red jag lektion, igår var jag ute med Joey och de andra, imorgon ska jag hänga med Kerstin, och på lördag med Joey och andra klassfolk, på söndag rida.
Är som att inte Joey räknas riktigt, för han är ju så snäll och vill alltid ha mig med. Vore mer värt om nån annan frågade ibland. Så knäppt tänkt. Säkert kan det vara så att folk förväntar sig att det är Joey som ska fråga mig. Såna där länkar hit och dit finns ju alltid i ett gäng och det är Joey som är mest kompis med mig just nu. Varför detta jävla tvivel?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar