23 november
Vår kladdkaka gick hem. Sen var jag lite ledsen även på skolan, men det gick över när jag gick loss på ett synopsis om killen med svans.
Jag red Vindur, som var lite segare och stelare än sist, men fortfarande som att jag hade koll. visste när jag behövde ta i honom och när jag skulle vara mjuk. Men känslan av panik, "varför ger jag mig på nåt så uppbindande som detta", har aldrig kommit. Är så säker på att jag vill vara medryttare på honom.
Ikväll har jag och Kerstin lagat mat ihop och gått på ölcafét och nån kollektivfest. Mycket har det varit bara vi. Det har varit SKITTREVLIGT!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar