18 juni

Idag gick jag väl upp (det vore konstigt annars), ringde om ett ridläger, och sen åkte jag till Maria. Vi fiskade lite. Det var äckligt att sätta en snigel på kroken. Sen satte vi upp ett tält. Sen rev vi ner det. Det var kul, för vi låg inuti och kröp runt, förflyttade oss ganska långt. Slarvade bort dörren lite då och då och fick cellskräck. Men det var kul!

Ligger här i sängen och tänker. Tänker på i onsdags. DÅ var det inte så viktigt. Inte just då. För sjutton, jag VILLE ju inte ens att han skulle heja. Och ändå kollade jag rakt på honom. Och han hökde handen, nog såg jag väl nåt litet leende också.
Det var helt självklart för mig då att inte heja tillbaka. Varför vet jag inte. Nej, just DÅ kände jag inget alls. Det kom efter.