19 juni

Maria kom hit, och vi har joxat en massa med pappas jobbdator. Hämtar man "kärlek" på ms works så står det följande: "Hej jag heter Mia, jag är lärare på skolan. Nu ska jag berätta en viktig sak: Jag är förälskad i min kollega Ola som är så jävla snygg". Nåt i den stilen står det. Kul va? Sen Maria gått har jag spelat datapatiens i en evighet. Jobbigt.
Ska kanske på två ridläger i sommar. Grymmt. Och ska till havet. Och ska tälta. Grymmt.
Jag vill vara hemma. vara hemma mellan halvtolv och halvtvå. Eller åtminstone här i byn. Det kanske kommer postbilar till ridlägrena och stranden och campingen med, men inte sjutton är det den rätta, den riktiga PM.

Ibland när jag känner tyngden av alla de här sidorna jag klottrat om en enda sak, all denna tid jag lagt ner, det himla löjliga i hela situationen, då vill jag bara spy på mig själv. Vad är det för fel på mig? Hur kan jag känna så här?

Vet du vad det luktar om den här boken?
Jo, det luktar starkt PM.
De flesta skulle väl säga att det luktar penna, för det är just vad det gör. Men de vet inte att detta bläck ristats ut samtidigt som jag tänkt på PM. Pennlukten och PM-känslorna hör ihop. Ja man kan nog säga att det luktar PM-känslor om de här sidorna. På samma vis som det fortfarande luktar vinter-solbacksvägen 6B om tidningen.
Det är insprängt i mitt liv.
Och det skäms jag så hemskt för.
Men
Imorgon
då vill jag se honom.