Än är ingenting någon fara

13 augusti

Dagssoundtrack: Diving bell / Popsicle

Idag for vi ut med båten igen, men det blåste så hemskt så vi kom knappt tillbaka. Satt på bryggan och åt. Sen tog vi det lugnt ett tag, och sen cyklade jag och Anna hem. Det var värsta motvind, två mil, men ändå rätt skönt på nåt vis. Det blev ju en ganska slö kväll sen.

BOKBYTE, kartonggrön bok:

Livet är lugnt.
Framtiden är säkrad för ett år framåt, så än är ingenting någon fara. Sen blir det värre, men just nu är det okej.
Skolan börjar snart. Musik på individuella valet. Eventuella spelningar med bandet kanske. Ridkvällar. Tre kronor på onsdagar. Köpa fler skivor. Plugga och tänka på MVG men i slutändan tvingas kämpa för VG. Trafikskola, kanske kanske körkort före vintern. Annars hemska tidningskörningar i halka och kyla med en skranglig cykel. Trumlektioner kanske, hoppas det. Gå ut med grannens hund. Kanske nån bra Pipelinekonsert att gå på. Sena gitarrplinkande kvällar.
Det är vad jag har att vänta.
Förra året var jag kär hela hösten. Så blir det inte i år, för jag fattar inte ens hur det skulle gå till. Jag blir inte kär nu. Det finns inga tillfällen att träffa killar. Så det får vänta, det har jag ställt in mig på. Ny skola och ny stad, då kanske det kan hända nåt, men inte här, inte nu.
Känns bra att känna sig kravlös. Jag är mognare nu, jag går inte och blir kär i nån söt kille på skolan som jag aldrig ens pratat med. Med tanke på att jag kommer att vara känslomässigt neutral troligtvis, kommer väl denna bok inte att bli full så fort, eftersom jag inte brukar skriva så mycket om jag inte har nån speciell att tänka på. Det är väl bra det. Inget onödigt tramsbabblande. Fast just det där tramset är ju ofta rätt kul att läsa i efterhand ändå.