Hans bästa sida är väl hans musiksmak

4 augusti

Dagssoundtrack: Karma police / radiohead

Idag så kom Rakel när jag åt frukost vid tolv. Sen fick jag fyra islandshästentidningar på posten, och så for vi till havet där det blåste skönt och var helt suveränt i vattnet med roliga vågor som pappa förtjust skrek åt. Vi grillade på kvällen. Jag har kommit på att rödvin är det äckligaste som finns. Spelade en bocciarunda och en massa katter ville vara med.

Vet inte varför jag skriver nu, har ju inga direkta planer på att skriva ner vad jag tänker på, för det är bara meningslösa saker.
Mår lite bra åt gårdagen. Menlöst. Varför ska jag vara sån att jag knappt kan träffa på lite söta och snälla killar utan att få känningar?
Vad är det som är så speciellt med Simon, och varför är jag så paranoid att jag inte vågar tänka på honom i rädsla för att nån i omgivningen är tankeläsare?
Han är verkligen inte snygg. Jag fattar inte. Han är inte cool heller. Inte sådär charmig personlighet. Hans bästa sida är väl hans musiksmak. Närå, han verkar sjysst också, så det är väl det. Och nåt annat opekbart.
Han gav mig en liten nick som hej. Han frågade mig om storsjöyran. Han såg på mig och lyssnade intresserat när jag försökte minnas vilka låtar Bear quartet spelat. Han smålog lite när han gick förbi mig för att hämta diskvatten...
Och såna där glimtar kan jag liksom ha kvar i skallen dagen efter. Hur mogen är jag egentligen?