Killar som faktiskt är ganska rätt

27 juli

Dagssoundtrack: Big stretch / the Bear Quartet

Låg och sov skönt efter tidningen. Sen stack jag till mamma och åt mat, läste, spelade basket med Henrik, och såg på tv om flodhästar. Sen stack jag hem och drack the med pappa, och hade tänkt spela trummor vilket inte blev av.

Jag har kommit på en sak. Troligtvis kryllar det av killar därute i världen som faktiskt är ganska rätt. Och nästa gång jag blir kär bör det nog vara en sån.
Tror inte att jag kommer att bli kär i ett utseende igen. Som det var med Paul. Han var ju aldrig rätt, han är ju bara snygg och charmig och söt, och en gammal vana. Ändå får jag fortfarande hans namn i skallen ibland, det bara dyker upp, ohejdat. Och så tänker jag på att jag inte är kär i honom och aldrig kommer att bli det igen. Jag tror att det säkraste tecknet på att det inte finns nåt kvar är att man INTE tänker på att man inte är kär. Man tänker inte alls helt enkelt, killen är helt ute ur hjärnan. Har inte kommit riktigt dit än tror jag.
Men nog ska det finnas trevliga personligheter nånstans. Och när jag upptäcker dom kan det ju kanske hända att dom upptäcker mig också, nån gång.
Framtiden är väl inte heldöd, förhoppningsvis.