I några andras äckliga hus

26 februari

Massa städning och så, sen gjorde jag ris och kotletter till barnen, men "ris och kotletter passar ju inte ihop" och "du får inte ta dressing, den ska mamma ha till sallad" och "varför fattar du ingenting". Då menade hon att när hon sa "jag vill inte ha det här riset" skulle jag fatta att hon skulle ha en ny tallrik och jag skulle stoppa hennes ris i kylen åt någon annan.

Sen kom Rola rätt snabbt, redan klockan sex. Jag ringde Karin, sen Diana, och då kom Rola och såg rätt upprörd ut, och sa "du kan åtminstone fråga innan du ringer". Sen strulade det, Rola pratade länge, jag fick ringa upp igen, men fortsätta vänta på nån kompis till Diana som skulle ringa henne. Nu har inte hon ringt, Rola pratade länge igen, och jag har ingen lust att fråga om jag får låna telefonen igen, så om ingen ringer blir jag väl hemma ikväll.

Så otroligt less! Tänk om man vore hemma nu, eller i sin egna lilla lägenhet nånstans, eller på ett elevhem nånstans, utan denna skitstädning, dessa skitungar, detta tassande på tå, detta nervösa tänkande inför allt man tar sig för i några andras äckliga hus.