Mercury rev

11 februari

Gick upp och grejade lite, sen for jag till stan, kollade ett par skivaffärer, köpte jordnötssmör och punchkrapfen, så svag för de grejerna. Sen så tog jag det lite lugnt, barnen kom hem, lite småbråkiga med varann, men inget värre. Lagade äckliga kotletter åt dom, fy. Och tråkigt potatismos. Kotletterna åt dom.

Sen kom hela högen hem, och jag stack, drack lite öl, åt en pizzabit, stod sen och väntade på insläppet på Flex. Halvmycket folk. När de började var det nog rätt mycket, men inte trångt. Jag stod framme vid scenen och kände mig som ett stort fan, trots att jag inte är det. Eller var, kanske man ska säga, för konserten var klart över förväntan, nog en av de bästa jag varit på (fast jag har ju inte varit på så många heller). Inte röjde de väl så mycket på scenen, men musiken drev på härligt, bra låtar och mer rock än jag väntat mig. Äh, svårt att beskriva. Ett bra gig. Publiken en smula lam, och det var ju lite tråkigt.

De körde till och med samtliga tre bästa låtarna från den där deras första skiva som jag ramlade över för några veckor sen. Bara jag som tände till, kändes det som. Så blev det nästan alla på Deserters songs såklart, en Velvet underground-cover tror jag, och några okända rätt bra låtar. Helt klart värt sina 170 shilling och inte gjorde det nåt att jag gick själv dit heller. Så nu väntar jag bara på att nästa bra band ska komma hit.

Hann med näst sista icke-natt-buss, fick gå i snöyran, lagom trött när jag kröp i säng efter ett.