20 april
Känner mig längtande. Vet väl inte vad jag längtar efter egentligen, någon. Jag förkroppsligar en någon till t.ex. Daniel eller Emil, och tänker på hur det var att ligga bredvid Daniel och småprata, hans fina ögon vända mot mig. Och Emils vänliga hälsning i korridoren, skrattet åt Lou Barlows kommentarer bredvid varann framför tv:n i villan.
Jag längtar, önskar, vill. Så mycket. Hoppas så hemskt att jag någon gång inom en snar framtid kommer att skratta åt mina farhågor över att jag aldrig kommer att få bli besvarat kär. Men jag kan inte tro på det. Det känns overkligt, som fred på jorden eller spöken på vinden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar