Tänkte mycket på att han inte var Emil

16 april

Vi sov länge. Sen åt vi frukost, spelade lite spel, och åt mat. Sen ville vi vila, fast jag och Daniel tyckte att Josefin kunde göra efterrätt, ohyfsade gäster, men det var skönt att ligga och halvsova. Sen hjälpte vi i alla fall till med frukten och käkade helt undebar maräng med glass, frukt och chokladsås.

Daniel åkte vid sex. Jag och Josefin tog en långpromenad när det slutat regna. Sen hyrde vi en dålig film med Samuel Fröler. Lade oss och snackade wienminnen länge. En lyckad helg.

På nåt sätt trodde jag ju att jag skulle bli lite kär eller nåt. Då för ett år sen, då var jag ju intresserad av Daniel, lite. Det var nog så det var nu också. Lite intresserad. Nånting. Som jag aldrig skulle få för mig att visa. Han är mysig. Vi umgicks inte mycket i Wien, nu umgicks vi ju i ett dygn, och det kändes bra. Han är fin. Så enormt vänlig och omtänksam. Han lovade maila rätt snabbt, jag kommer att bli glad då.

Men jag tänkte mycket på att han inte var Emil. Nej, jag tänkte inte, det bara dök upp. När jag tappade lite sallad i knät var det ingen som såg på mig med ett skratt. Till exempel. Daniel har mycket som Emil inte har också. Ingen av dem är nog riktigt min typ egentligen. Men kanske nån med Daniels lugn, vänliga sinneslag, snälla ögon och allvar, men ändå skämtglad, och så Emils busiga leende blick, härliga idéer och stil.
Jag tjafsar.