Vad jag blir glad för

4 april

Det känns ju så mycket bättre nu. Är det bara för att jag spänner av? Det var ju rent skitjobbigt ett tag när jag kände att han verkade gilla att prata och umgås med hela världen utom mig. Var det för att jag brydde mig för mycket då?

Och han och Lotta, hade de nåt på gång va? Nja... Hon är i alla fall kär i nån annan nu. Fast jag bryr mig inte. Inte mycket. Det är så bra att inse, sluta tänka och drömma så mycket. Då blir det lätt, och jag kan ändå bli glad. Vad jag blir glad för förstår jag fortfarande inte.

 Han fnittrande bredvid mig, han leende hejande i korridoren, hans luriga flin när jag kommer in i ett arbetsrum fyllt med öronbedövande hårdrock. Jag gillar det fortfarande alltid. Fortfarande på ett annat sätt än jag älskar Sandras falsettskratt, Ullis suckiga kommentarer, eller Sverkers monsterfantasifunderingar.

Han blir väldigt söt i skägg också.