Spelning 2 med Mark Kozelek

29 november

Var på föreläsning tidigt. Logikgenomgång, ytterst få närvarande, över hälften trodde nog vi hade lektion vid ett. Jag var i datasalen sen, ett lunarmail som var från Maria blinkade, men bara faktumet att det högg till i mig när jag såg blinkikonen är väl bevis för att jag aldrig skulle klara att vara bara kompis med Stefan. Fortsätter vi att hålla kontakten så blir jag kär i honom, så är det bara. Så jag vet inte vad som är bäst... Att lägga ner med en gång eller... Äh jag avvaktar lite nu bara.

Fikade med Ulrika sen. Det var trevligt. Hon är skön att umgås med. Sen slängde jag i mig käk, ringde David en sväng, for ner till Bommens tidigt för att sno en bra plats åt mig och Nils, för att se spelning 2 med Mark Kozelek. Det var rätt tråkigt tills David och hans kompis kom, men då drack vi öl och pratade, markerade platserna och hängde i en soffa som Mark kom och satte sig och halvsov i ett tag, men vi vågade inte prata med honom. Kul att prata med David. Hur sjukt det än kan komma sig känns det som att jag, vid 21 års ålder, börjat kunna umgås med killar utan att känna mig mindervärdig och spänd.

Nils kom sen. Spelningen ikväll var bättre än igår, mer känsla och engagemang, fast han var bra sur på en rescensent av gårdagens konsert. Bra låtar, mycket från Rollercoaster, sen hoppade han av scenen tidigt. Uppe igen sjöng han tre låtar acapella, och av igen.  Blev inklappad en tredje gång, "You just feel sorry for me", sa han, idioten, men körde kattsången och "You aint saying nothing..." som bra avslutning. En underlig man.

Bra kväll. Dock inte med den lilla spänningen gårdagen hade. Vad jag hoppas på ett långt mail. Men antagligen känns det lika konstigt för honom som för mig, så det kan jag väl inte räkna med.