Visst var det en aning spänt

28 november

Idag har jag gjort hela två saker för första gången i mitt liv. Köpt avocado, och träffat nån från internet. Det var nog faktiskt det första jag misslyckades mest med, avocadon var stenhård och gick inte att äta.

Tvättade och väntade, under dagen. Sen mötte jag Nils och vi gick till Bommens. Blev väl en ganska disträ konsertlyssning för min del, jag spanade runt, och den enda som skulle kunna vara Stefan var en som inte hade ljust hår (som Stefan har på sin sida). Han var dock enda alternativet, så jag kollade in honom, han såg väl tillbaka lite, fast osäkert, besvärat. Mark var bra, körde bra låtar och rätt länge, MEN han sitter där och ser ut att hata att göra det, allt är skitjobbigt och det är suck och stön hela tiden. Egentligen är han en ganska rolig figur.

Efter extranumrena var det över, och jag tvingade mig fram till den där stefanliknande och frågade om jag tog fel på person. Det gjorde jag inte. Så då pratade vi, höll igång konversationen hyfsat bra, fast det var ju mest prat om sånt vi mailat om. Vi gick ganska snart sen. Och jag vet inte hur det kändes. Visst var det en aning spänt, men konstigt vore ju annars. Jag kände som att det var lite kort, skulle gärna träffa honom igen, men jag kan omöjligt veta vad han tyckte.

I alla fall så är han en riktigt söt och trevlig kille, som jag trodde. Längre än jag tänkt mig, kanske lite osäkrare, och pratade annorlunda förstås. Det är verkligen inte samma sak att maila som att prata, får sån enormt annorlunda bild av människan. Får se nu hur det blir. Hoppas det blir han som mailar först, känns ju så knepigt med mail nu, plötsligt är man blyg.