Att min tid snart kommer

23 december

Sunes jul är räddaren av dygnsrytmen under detta lov tror jag. 9.45. Perfekt. Och det är ju roligt. Åt frukost och så, sen stack vi på stan för att köpa julklappar och julmat. Lilla Hudik är mysigt till och med på värsta julruschdagen. Lugnare än en vanlig göteborgsdag i Nordstan.

Pappa blev försenad så vi tog det rätt lugnt, åt lite pizza, slog in paket. Sen plockade pappa och Henrik upp oss och vi for till farmor och farfar. Kändes ju lite jobbigt att lämna mamma, men skönt att komma iväg. I bilen avhandlades ämnena film, universums oändlighet, genmanipulation och lite sånt.

Hos farmor och farfar var allt som vanligt. Makaroner, tv, öl, mackor, skämtsam pratglad farmor. Jag och Nils höll oss uppe lägst, såg en film om Kurt och Cortney (dokumentär), lustig men intressant.

Känns så bra att vara stor, att ha en jul utan spänningar och förhoppningar om hur mysigt och bra det ska bli. Det ska bara bli trevligt och kul och som Järbo alltid blir.

Träffade förresten Jonna på stan, jag blir visst bjuden på Alex-fest för tredje året i rad. Det brukar ju bli okej, kul att se de gamla klasskompisarna och annars lite småtrist. Mest vill jag nog bara komma igång med Göteborg igen, omstart, försöka lära känna nytt folk om det går. Jag känner ju på mig att min tid snart kommer. Men det kanske bara är nån sida av en manodepression, vad vet jag? Har hur som helst mycket som jag är värd.