Jag som verkligen jobbat på att bli kompis med folk

23 april

Stack ner på intervju för tågintervjujobbet. Tappade bort lappen med vilka tider jag kunde jobba, och var nog allmänt lite seg och mumlig, men jobbet verkade ju skitkul. Sen så gick jag hem i regnet, satt väl lite vid datorn. Har fått lite trevliga inlägg i Lunargästboken nu, men det är ju ändå jobbigt sånt där. Jag tror inte på det. Men galen är jag, har gett Paul ett inlägg. Jag är ju helt pinsam. Gamla gymnasie-paul alltså.

Föreläsning. Därifrån vände hela mitt humör neråt. Vet inte exakt varför det blir så, men plötsligt är jag totalt ointresserad av allt, allt känns jobbigt och jag orkar inte vara kompis med nån, åtminstone inte anstränga mig. Till Axel blev det inte mer än ett hej idag. Satt med Jenny, Cecilia, Tom och John på rasten, och det var ju okej, men jag sätter inte ett dugg värde på det, bara uttråkad. Jag som verkligen jobbat på att bli kompis med folk, nu skiter jag i det. Är det Axel eller bara allmän leda?

Var less ett tag sen i alla fall. Men Ulrika kom och piggade upp. "Jag är hungrig, har du några makaroner?". De ringde inte från tågjobbet. Skit också. Följde med på biblioteket en snabbis, sen gick jag på Ryan Adams själv. Det var stort och mycket folk, mycket större än jag trodde. Lite trist därför, tyckte jag först, men han var ju så bra och rolig och spelade länge så det var en sjysst konsert.

Gjorde varmisar hemma, och märkte mitt icq-beroende när jag blev sur över att ingen var online. Är väl som ett tv-substitut eller nåt, men det är ju just kontakten man vill åt.