Som att alla var jättebesvikna på mig

29 augusti

Stack tidigt in till byn, tog bilen och red på Mjölnir. Soligt och fint, han var lite lat och så, men go och snäll. Skönt med en häst man kan blunda och släppa tyglarna på. Ont i ändan. Längesen nu.

Sen segade jag lite hemma, stack så småningom till Åsa, och vi såg Almost famous. Sen kändes allt skitknäppt, för jag skulle ju ha åkt tidigare till mamma med Henrik, och det kändes som att alla var jättebesvikna på mig, och pappa hade åkt bort så jag visste inte om jag sumpat säga hejdå till honom. Anspänning och stress gjorde väl sitt till så att allt kändes KATASTROF där jag gick hemma ensam i huset och väntade på buss. Men lugnade ner mig, och pappa kom hem sen och var inte sur alls, och när jag for till mamma var hon inte sur heller. Såg en kostymfilm, och jag har fått massor av trosor och bh:ar av mamma.

Ett tag idag tänkte jag på att jag inte tänkte på Thomas, men nu gör jag det igen. Får träffa honom snart. Väldigt snart. Känns nästan lite overkligt. Det är så att jag blir helt less på att skriva dagbok för att jag vill tänka på honom i stället.