Körkortstagandet är den värsta perioden i mitt liv

18 december

Hade ingen tyska, lugn ryska, sista spellektion, sen var det ju knappt nån spanska, bara betygprat (jag ligger på MVG). Jag käkade, sen gick jag ner och skrev nån trafikpärm och körde, usch, gick uselt, och jag = deprimerad. Ibland går bussresor åt till att komma på saker man är bra på (för att inte bryta ihop). Hm, rita hästar, fatta tonartsteori, lära mig islandshästnamn...

Återigen känns det som om körkortstagandet är den värsta perioden i mitt liv. Jag vill ha körkort, jag vill inte traggla mer med Ove, få höra alla fel jag gör, köra åt vänster när han säger höger, boka lektionstider hos Eva och se hur hon verkar bli så sur på just mig och ingen annan. Är det värt det?
Kan jag bli glad för mitt körkort när jag vet hur jag lidit för det, vad det kostat?