skulle kunna bli kär i vem som helst

24 maj

Mådde helt bra faktiskt. Sålde tidningen och sov sen ett bra tag, till halvtvå ungefär. Gjorde inget alls under hela dagen.

Jag HAR lätt för att småtända på killar, det är ju bara att konstatera. När 3 av de 4 killar som är med på en förfest är mer eller mindre intressanta, då kan jag ju inte vara så kräsen. Och att inte vara kräsen borde väl inte vara nåt negativt. Jag skulle nog kunna bli kär i vem som helst om han bara var sjysst och har en rätt personlighet. Klart att utseendet höjer, men om en kille visar sig vara trevlig upptäcker man ofta att han är rätt söt också.
Men det är en sån omöjlig tanke att nån kille skulle kunna falla för mig. Jag kan inte tro på det. Om bara nån ful, dum, ointressant kille skulle bli intresserad av mig skulle det glädja mig mycket.
De enda killar som är trevliga och gulliga mot mig är ju såna som är det mot exakt alla, och då betyder det ju inte nåt. Som Alex till exempel, trots att han ser en rakt i ögona och sjunger med i nån kärleksförklaring där på dansgolvet så känns ju avståndet snarare som 10 meter än som några decimeter.

Scott är en sån kille som kan vara trevlig mot exakt alla utom mig, känns det som ibland, och då kan jag fundera på om han på nåt vis känt av vad jag tycker/har tyckt om honom. Men andra gånger kan det kännas hur naturligt som helst att prata med honom, och hans kylighet är som bortblåst. Igår efter karnevalen var jag kvar hos Mia ett tag, och han var också där. Då kändes det ingenting av det där jobbiga, vi pratade en hel del, och han skämtade på, allt kändes okej. När han är sådär gillar jag honom. Då kan en struntsak som att han frågar om jag också ska till Elisabet på kvällen glädja mig.