En väldigt kort stund med en okänd jobbig typ

1 maj

Jag och Elisabet vaknade vid sju-åtta, kunde inte sova, lite bakis. Det tog ett par timmar för mig att äta en hårdmacka och en morot. Hade rätt kul ändå, pratade en massa om allt möjligt. Sen stack jag till Bea och skulle göra sh-arbete. Jag var inte överdrivet ambitiös. Åkte hem, och sen på kvällen for jag in till musikgården. Nettan var med och sjöng, kändes enormt mycket bättre nu.

Jorå, ikväll var allt som det skulle, och vi röjde på lagom härligt.
Vi är ju bra! Spelar imorgon igen. Enda problemet är att jag blir ganska slut i armarna, och har svårt att hålla hela låten. Scott är ju så noga med tempot också, egentligen är det skönt, för då vet jag att om inte han säger nåt så är det okej.
Längtar efter scenen, men redan dödsnervös, nästan. Tänk om jag förstör allting.

Igår kväll var jag ganska onykter och ganska dum, strulade för första gången i mitt liv en väldigt kort stund med en okänd jobbig typ. Kom på vad jag höll på med, sa till mig själv "men lägg av, så här full är du inte" och lyckades få fram att jag skulle gå och leta efter mina kompisar. Förhoppningsvis var det ingen jag kände som såg det, för jag hade tappat bort alla.
Vad pinsam jag är! Jag hade inte ens sagt ett ord till killen och tyckte väl inte han var speciellt snygg.
Men nu är den grejen avklarad då, och nästa gång jag kysser en kille är det nån jag är tänd på, det lovar jag.