Är inte längre den som inte pratar

27 september

TRÖTT! Men kom mig iväg till gruppsnacket. Segt. Och jag tycker inte om Betty så värst, babblig på ett dominant sätt. Sen var det rätt okej seminarium. Jag sa en del saker, det känns så bra att det liksom släppt nu, jag är inte längre den som inte pratar. Nu när jag redan pratat lite sätter jag inga krav på mig. Och DÅ börjar det komma en massa saker till mig som jag faktiskt har att säga. Så skönt.

Efteråt träffade jag Thomas på Järntorget, han var jätteförkyld och vissen, men vi fikade lite innan jag följde honom en bit på vägen hem. Satt under ett vattentätt träd och löjlade oss som vi brukar, medan tusen cyklister for förbi. Kan inte hålla mig borta från honom bara för att han är sjuk. Gick hem via Guldheden sen. Hittade faktiskt. Här hade vi tacokväll, var trevligt, men killarna säger ju verkligen inte ett ljud.

Ägnat kvällen mest åt att chatta med Pop-Samuel om allt från Ryan Adams till kk-förhållanden, skrivande, och lövhögshångel. Bra kille. Är nöjd över att få gosa mer med Thomas imorgon, även om nåt småjobbigt kan komma över mig lite nu igen. Vore så skönt att bara kunna släppa det - jag VET att jag är kär och vill ha honom. Om det känns LITE konstigt nån gång är det ingen orsak till panik.