Som när en unge får en trygg go ponny

19 september

Kämpade med jobbiga uppgiften. Tvättade, lagade käk (nu är vi många trevliga i köket), var på biblioteket, städade lite och så. Läget okej.

Drömde i natt förresten att jag träffade Axel igen och strulade med honom fast jag inte borde. Varför håller jag på sådär och drömmer om att jag är med andra? Visst känner jag själv att jag nog är mer öppen än jag borde också. Jag vet inte hur jag ska se på det. Kanske naturligt, har aldrig varit med nån annan, ännu nyfiken. Får ibland känslan att Thomas inte är helt och fullt på riktigt, utan en bra "förstakille" ungefär som när en unge får en trygg go ponny som förstahäst. Men jag får skitdåligt samvete när jag tänker så, och jag vet att det också är meningslöst, jag skulle aldrig kunna lägga ner det nu för att skona honom från att bli dumpad i framtiden - man vet ju ändå inte hur saker förlöper, det har jag ju märkt vid det här laget. Det är väl lika sannolikt nu att han skulle kunna bli den som dumpar, som det var sannolikt att jag överhuvudtaget skulle bli kär i honom. Så man vet inget.