Jag tar chansen att leka spänning

29 januari

Allt bra. Helt lugnt mellan oss igen. Okej, och vad tycker jag om det? Jo, tråkigt. Som att jag längtar efter nästa kris, för att det är nåt skönt med det där intensiva grubblet, illamåendet, det osjälvklara. Lite spännande. Jag fattar inte! Känner jag så här för att jag fortfarande står utanför det, vet att det är lugnt innerst inne? Om det blev kris på riktigt, skulle jag må dåligt på riktigt då? Kanske är det så. Kanske har det här förhållandet varit för ospännande, så att jag tar chansen att leka spänning där det går. För det är så självklart att jag har Thomas.

Men vad innebär det? VILL jag såra honom? Jag måste var nåt missfoster. Men när jag igår morse var sådär oroligt illamående okoncenterad var det precis som att vara nyförälskad. Självklart jobbigare - men ändå var där något skönt i magen. Jag vill ha mer vemod. Det är bara att erkänna det, hur sjukligt det än är