10 april

Shit. Inte visste jag att jag kunde kuta uppför trappor, slänga i tidningar, utan att tänka ett dugg... Idag körde jag tidningen som vanligt. Jag åkte förbi hyreshusena, tror jag var vid 6a nästan, då nån sa hej. Hej, sa jag, vände mig halvt om, och när jag såg vem det var höll jag nästan på att ramla av cykeln. Det var han! Det jag så ofta drömt om när jag cyklat på morron hade inträffat, jag råkade på honom!
-Säljer du tidningen Helena, frågade han. (Otroligt, han mindes mitt namn)
-Ja, sa jag och stannade till.
-Har du några över?
-Ja, det har jag, sa jag fånigt.
-Hur mycket kostar den, sa han när han kommit fram till mig. Otroligt, här stod han alldeles framför mig och pratade med MIG!
-Åtta, lyckades jag få fram. Jag var helt knäckt, hoppades han skulle tro att mina flämtningar och skakningar berodde på utmattning. Han gav mig en tia.
-Så du är ute och cyklar så här tidigt på morron, sa han, jag kunde bara nícka. Fy vad jag var fånig. Han gick. Han gick in på 6b. Det är ju antagligen där han bor då alltså.
Jag var helt borta resten av cyklingen. Gjorde precis allt utan att tänka på det.
Det här hade jag aldrig trott! Jag som nästan glömt hur han såg ut utan mössan... Han är snyggare. Men inte lika söt. Ja, han ser lite annorlunda ut.

Det här täcker hela påsklovet det. Nu har jag fått igenkännande, värme och leende. Han sa till och med mitt namn! Jag kan höra inne i mig hur han sa det med sin varma mjuka röst. Jag älskar honom!!!

Hädanefter blir det kul å sälja tidningen. Jag kan ju alltid ha en liten chans att få se honom nu när jag vet var han bor. Och nu kan jag kanske ta reda på lite mer, efternamn och så.
Jag är kär i honom
Å shit!!!
Yess

Yes, there he is. Det måste va han. Jag hade för mig förut att han hette Ingvar Lundström. Nu när jag kollade i telefonkatalogen finns det en Ingvar Lundman på Solbacksvägen 6b. Exakt! Haha, vad mycket jag vet nu.

Åh, ÄR det sant "allt" det som hände i morse? Känns inte så nu. Fy sjutton vad härligt allt känns. Tänk att det verkligen hände, det jag drömt om, att han bara var där helt plötsligt. Jag minns precis känslan jag hade.
Vaaaaaa! Det var han! Hjälp! Det var han! Och nu vill han köpa tidning också! Det omöjliga har inträffat! Jag dör! Hjälp! Det ÄR han HAN! Ingvar! Det märks på mig, det märks, var normal nu please. Allt det hann jag tänka inom loppet av några sekunder. Jag minns när jag stod där öga mot öga med honom, jag andades skitfort! Så fort jag aldrig andats förr, och jag visste inte om det berodde på han eller andfåddhet, en blandning kanske.
Vad livet är härligt just nu.