Därför är det en omöjlighet

20 oktober

Jag bara nervösade mig för ingenting hela förmiddan och fick inget gjort. Sen for jag till Aska. Anna Stina skulle rida med på lillSara. Det gick skitbra, hon såg superfin och lugn ut. Blev bara rädd för älglukt, tåg och bussar var ingenting. Vi red nya vägar som gjorde mig snurrig, men de var fina. Aska var fin att rida, över bron kändes det nu hur lugnt som helst.

Hemma gjorde jag varma mackor. Blev lite avundsjuk på Linnéa som satt och drack öl med sin kompis. Fast Anders skulle bara tentaplugga som mig. Pratade en del med honom, han slog sig ner en stund medan jag käkade. Näe, jag vill inte att han ska flytta. Han är en bra kille. Nästan så jag är lite tänd på honom.

Varför kan jag inte bara tycka att killar är sjyssta och trevliga, varför måste jag tvunget känna nåt mer ifall jag tycker så? Så är det ju jämt, därför är det en omöjlighet att ha en avspänd kompisrelation till en kille. Undantaget Joakim Dahl kanske. För han var ju som han var, han kunde man ju aldrig tänka sig nåt mer än att vara kompis med.

Pluggat hela kvällen. En del är nästan matte, men lite grepp får jag om skiten.