Den där väntetimmen som inte blev

25 juli

Gårdagens vinbål har känts väldigt onödig idag. Rejält seg och illamående större delen av dagen. Halvkollade på konstiga gamla filmen Sagolandet, väldigt segt soffliggande.

Igår var väl en duglig kväll, men ingen jättehöjdare. Både jag och Kalle var nog lite besvikna över att det inte blev nåt raggande av. Vi är nog lite i samma sits där. Vår sväng ut på Hisingen sen kändes rätt knäpp. Skulle klivit av vid centralen, men vaknade nån helt okänd stans, Jag frågade nån som sa "okej om ni går av nu och går en bra bit kommer ni till en spårvagnsändhållplats, sen går bussen ut på landet". Men det ordnade sig. Trodde vi skulle få vänta en timme, men sista vagnen kom precis, så vi slapp det. Eller slapp? I det tillstånd jag var då hade jag kanske velat vänta. Trivdes väldigt bra i Kalles sällskap. Vad är det för fel på mig? Men jag höll det för mig själv i alla fall. Hoppas jag. Nöjde mig med att låta mina ben vila lite mot hans medan jag sov på vagnen. Förhoppningsvis inte för genomskinligt.

Jag tror inte jag skulle göra nåt heller. Spärrarna håller. Det är bra. Även idag har dock Kalle varit rätt söt. Och jag kan inte låta bli att tänka lite på den där väntetimmen som inte blev, och ifall... Nä lägg av nu. Håkangrejen är nog. Och jag känner på mig att den inte är helt överstökad, att ett berusat hångelmonster nån gång kommer att prova en ny attack bara för att det inte går att låta bli att få se om det skulle gå.