Och så satt jag där och tvekade innan knapptryckningen

20 juli

Segade rätt mycket på dagen, sen stack jag till Bergsjön och satt på en avskild klippa och skrev om samma sms fem gånger så att det till sist stod "Hej, hur är läget? Tänkte kolla om du är i Gbg och kanske har lust att hitta på nåt nån dag? Ha det bra hur som helst!" Och så satt jag där och tvekade innan knapptryckningen, men gjorde den i alla fall. Hjälp.

Hörde en röst bakom mig "It´s beautiful here". Det var en kille som ville prata med mig, och självklart ragga på mig, det är alltid så. Han hängde efter mig bort till en klippa i solen, och hans kompisar med. Sen badade jag, simmade, jättevarmt och skönt. Han badade också lite men kunde typ inte simma på djupt vatten. Jag hade bara lust att gå hem sen, han ville såklart träffa mig igen, men jag avböjde och det var lugnt. Han var trevlig hela tiden, aldrig obehaglig, men det var ändå så tröttsamt.

Hemma har jag försökt koncentrera mig, men det går inget vidare. Telefonen har pipit, det har aldrig varit nåt intressant. Suuuuck. Antingen har det brustit nånstans eller så sitter han och tänker på hur han ska slingra sig undan. Han skulle ju svara snabbt om han verkligen ville träffa mig. Så här länge har man inte en mobil av. Näe. Blä.

----------

Klockan är tio nu, fortfarande inget svar. Nu är jag ju mycket mer less än jag trodde att jag skulle bli, trodde att det mest var själva grejen att få iväg messet som betydde mest, att inte fega ur. Nu har jag vågat, och det känns skittråkigt! Kan ha nåt att göra med senaste veckornas tankemalande, kanske. Vad ska jag göra nu? Försöka få Håkan i säng? Ragga upp nån på Max kollektivfest? Nappa på erbjudande från nästa Bergsjön-raggare?

Skulle ha börjat med ansökan idan, men näe jag måste göra nåt tröstroligt. Som vadå? Läsa i en bok tills jag somnar kanske. Ansökan kan jag skriva imorgon och alla andra tråkiga dagar.