Vi har det bra, vi syskon

28 juli

Ner på byn-promenad, pajbak, havet, Gammelgädda-sällskapsspel, de sista Drabbade-avsnitten (känns sorgligt). Vi har det bra, vi syskon.

Har sms:at till Martin om att jag dragit hit, men "vi kan ju höras när jag är tillbaks...". Jag kräktes lite på det sms:et av nån anledning. Det känns jobbigare och mindre kul med det där nu. Inte alls den där förväntansfulla nyfikenheten som jag hade förut. Vill jag verkligen ringa, vill jag träffa honom? Vore det inte skönare att bara släppa det?