"övergrepp är fasansfullt"-diskursen

 28 mars

Bra saker idag:
Jag och malin hade givande snack om sexnormer vid frukosten, och jag var tidigt uppe och lyckades tvätta. Har ju haft samma trosor flera dagar nu.
Vegburgaren jag åt i solen vid Götaplatstrappen var god! Och man kunde gå i t-shirt. 
Hittade en massa böcker på humanistbiblioteket och är peppad!
Alex sa att han tänkt skriva ett sms till mig "du är underbar" men han hade inte vågat. Det känns väldigt kärt mellan oss nu. Höll på att få en överdos av känslor igår när jag låg intill honom.

Ändå blir jag sådär småtveksam när Teresa berättar att hon gjort slut med Håkan för att de inte kan kommunicera (eller, han kan inte, säger hon). Och Malin säger att det är oftast det som är anledningen att relationer kraschar... Hm. Brukar inte jag prata om att jag och Alex är så olika i kommunikation, att han inte har det som metod alls på samma sätt som mig, att vi inte synkar när det väl ska snackas jobbigheter? Fast vi funkar ju bra nu.

Igår var jag och Lotta på Köpstadsö. Det var jättetrevligt och vi hade massor av bra snack. Hon berättade typ utan vidare affär om att hon går i gruppsnack för att ha varit med om sexuella övergrepp som yngre, men att hon undrar hur mycket det är "övergrepp är fasansfullt"-diskursen som får henne att må dåligt, snarare än övergreppen i sig. Jag berättade om min gamla grej, och att jag tänkt på samma sak som henne. Visst är det så att så mycket skam och skit skulle försvinna ifall det var "tillåtet" att snacka odramatiskt om vad man varit med om. Det händer ju så många dessutom. Sen kan det självklart vara skithemskt, och ge värsta menen för livet, men är det helt nödvändigt alltid så? Blir det inte värre av att det förväntas vara så? 

Det är farliga kluvna diskussioner man är inne på där, som kan landa helgalet, men ändå... Kändes bra att förstå varann i alla fall. Och lite perspektiv på det jag varit med om. Det var en engångsgrej utan band till den som gjorde det, utan hot och utan våld. Kanske var det inte värre än att t.ex. inte få vara med brorsan och leka. Helt klart var det mer traumatiskt för mig att bli utskälld av min dagmamma när jag grät över att inte få upp dörren, än att vara med om det där.

Jag har haft småångest nu på eftermiddan, blev kanske jobbigt och avigt när handledaren var sjuk...Men det är jättelängesen senast, och skillnaden är att det varit bra hela vägen, inte halvokej med monster i hörnen.