Tänk om det bara bildas en social fobi

 14 januari

Helgen har varit okej. Ångest fre morgon, blev sen bra fram tills fre kväll. Lördag i stort sett ångestfri. Idag ångest på eftermiddan, hölls i chack av instängt ritande. Det känns rätt ok när jag är själv, men bara tanken på att vara det minsta social är värre. Och så blir det mycket så att när jag väl mår bra måste jag passa på att göra en massa saker som ska göras, och har så otroligt dålig energireserv att allt känns supermotigt.

Nu känns det som en omöjlighet att jag nånsin ska bli mitt gamla sociala jag. Som tycker det är kul att gå på fest, eller gå ut med kompisar, som tycker det är spännande med nytt sammanhang och nytt folk, som gillar att bo kollektivt och alltid ha folk i närheten, som är drivig i att fixa ihop myskvällar, som är lycklig över hur bra jag har det med så många kompisar, gillar att spela i band osv. 
JAG ORKAR INTE.

Frågan är om jag gör rätt nu då med min stängda dörr, och planerana att inte haka på sånt jag inte känner för. Tänk om det bara bildas en social fobi som blir starkare och starkare, så att jag aldrig hittar tillbaka. För visst vill hag tillbaka. Inte exakt till det jag var, den hetssociala som räknade poäng. Men den balanserade som i alla fall orkade det som är kul. Som skulle tycka det vore skitkul att börja i ny klass nu på sociologin och längta efter höstens eventuella serieskola. Hur ska det gå med mig när jag är sån här?

Men jag är åtminstone väldigt bra på att rita har jag upptäckt.