En mer eller mindre okej människa

18 mars

Dagssoundtrack: Stereo / Pavement

Stängde nog av väckarklockan i sömnen, tog tiobussen in. Lång himla rast, var lite i klassrummet och sådär. Sen var det psykologi. Inget spelande idag heller, Åsa mådde dåligt, de andra ville plugga. Suck. Hem och plugga och lyssna på musik mest.

Eftersom jag nu i över ett halvår känt mig som en mer eller mindre okej människa som aldrig skulle vilja vara nån annan än just mig, är det nog så det ska vara. Min deppiga låga useltsjälvförtroende-vår var en tillfällighet. Numera ber jag inte om ursäkt för att jag finns till.
Stunderna av disharmoni när jag blir tyst och inte vet var jag hör hemma - jag klarar av dom. Jag måste låta mig få vara tyst emellanåt, det är ju jag, även om jag i såna lägen kan vara lite villig att försvinna. Ser jag mig om finns det andra som är tysta. Och i nästa sekund har jag hamnat i en livlig pratstund med Jonna om ett flummband som vi borde starta.
Jag är okej. Ingen ska behöva se ner på mig så länge de inte är värsta stroppar.
Jag kan i alla fall tycka om mig själv nu. Det är bra.