Rädsla och lycka

7 mars

Dagssoundtrack: Spoiled / Sebadoh

Promenad, annars lugn dag. Spelade lite gitarr och trummor. Tänkte plugga men... Pappa åkte, jag satt i soffan och skrev brev och lite sånt.

Jag har kommit på att rädsla och lycka är samma sak. Rädsla leder ganska ofta till den största lycka man kan känna. Det är en unik känsla. Känslan när jag idag var så rädd för att ha förlorat min freestyle, så less att jag knappt kunde äta, och så ringde Anna och sa att jag tappat den i hennes bil. Så underbart! Känslan när jag var så rädd att mitt borttappade busskort skulle kosta mig 600 kr och så kostade det bara en hundring. Känslan när jag var så rädd för vad Paul tyckte om mig och så sa Maria att så tyckte han inte alls.

Ja, den där känslan, när allt bara lyfts bort, den är värd all den sorgskräck som ligger före. Det ska jag tänka på nästa gång jag är deppigt rädd.

Just nu tror jag nog på fullaste allvar att jag aldrig blir riktigt kär i Paul igen. Skulle han börja visa intresse vore det en annan sak, men det kommer han aldrig att göra. Det KAN hända att jag vuxit upp nu, fattat att Paul inte är nån för mig. Hoppas det. Men nån mening har det väl i alla fall varit med Paul, så mycket trevlig spänning och glädjestänk som han orsakat. Han har också lärt mig att det finns gränser för hur mycket man bör glo på en person. Och han har fått mig att nästan gilla skolan hela höstterminen. Han har nog betytt ganska mycket, med andra ord. Undrar om jag betytt det minsta lilla för honom?