Jag brinner inte, men ändå

21 mars

Dagssoundtrack: Transport is arranged / Pavement

Normal retorik, bara lärarbabbel. Sen flöt dagen på med cafeteriasittande och lite ryska. Linda är heltänd på nån kille, jätterolig. Själv är jag väl inte helt botad om än nästan. Ner på stan, hem en sväng, till Klara sen på filmkväll. Halvkul. Ingrid strulade med bussarna, fick ta halvtvåbussen hem.

Det irriterar mig att jag inte kan låta bli att vilja se honom. Det irriterar mig väldigt att jag säkerligen kommer att va sur på måndag när lärarn säkert säger att "vi kör väl på med de gamla grupperna, så struligt att ordna nya". Det irriterar mig att jag gillar att ha honom i närheten.
Han är inte bortglömd. Jag brinner inte, men ändå... Han är fortfarande Han.

Ibland önskar jag nästan att det vore som förut, som i höstas. Att jag kunde se på honom utan att han var medveten om det, njuta av hans närhet utan att med säkerhet veta att han var ointresserad.
Det var skönt att spana. Nu känner jag mig dum om jag så bara råkar slänga en liten blick åt hans håll så han ser det. Det är hårt.