Ingen livsfarlig handling

14 mars

Dagssoundtrack:Untrustable / Built to spill

Ingen retorik idag. Råkade fråga Paul efter Åsa, det bara blev så. Tyska, 5 pers i en studiecell. Rätt okej. Sen var det mat, och ryska. For ner på stan, köpte skosnören, och bilar åt Maria. Upp igen och var i cafeterian, gav bort Marias bilar, för hon verkade borta, men det var hon inte, dumt drag av mig. Till farmor och farfar sen. Slökväll.

Jag ville absolut snacka med Åsa nu när hon enligt ryggsäcken verkade vara här, hon var ju sjuk igår och i förrgår. Och hon borde ju ha rast för hela den klassen var vid skåpen. Jag gick förbi där och kände mig sådär dumt sneglande, men hon var ju inte där såklart, och jag bestämde att är hon inte där sen så måste jag fråga nån, KAN inte bara gå förbi och glo sådär. Så jag bestämde mig för att fråga nån ofarlig person som John eller Erik, men av nån underlig anledning råkade det vara Paul som stod närmast, och det var just honom jag vände mig till och såg på när jag inväntade svar.
"Hon är... nånstans" sa han intelligent, och Erik fyllde i med nåt att hon var i skolan men inte varit på miljökunskapen.
Jag gick därifrån och var lite överdrivet kokhet av förvåning över mitt mod och över hur enkelt och smärtfritt det var. Sen började jag undra om jag kanske kollade lite för rakt på honom, om han kanske skulle kunna tro att jag frågade just honom medvetet. Men det borde han väl inte tro ändå. Visst såg jag på honom ganska ordentligt, men det skulle jag ju gjort om det hade varit en fullständigt neutral person som jag råkade fråga också. Just han råkade stå närmast bara.

Det där var i alla fall ingen livsfarlig handling. Jag hade fullständigt normal röst när jag sa "Vart är Åsa?" och jag rodnade inte. Allt var bara fullständigt normalt. Paul svarade ju normalt han med, och såg inte bort. Så det är över nu med allt vad pinsamheter heter. Och kär är jag ju inte heller. Jag är inte kär, grovt räknat, men ska man va petig kan jag kanske inte kalla mig riktigt totalt helt och fullt okär.