Stå ut

12 oktober

Ibland känns det som oöverstigligt att ens stå ut en vecka till här. Så fort ett tåg åker förbi önskar jag att jag var på det. Vill bara bort! Känns krångligt att hitta ett annat jobb härnere, jag kan ju inte hålla på och krångla med annonser och telefonsamtal medan jag jobbar här. Det skulle vara via svenska kyrkan då, om nån svensk familj kanske skulle vilja ha en au-pair.

Är det nåt jag jag tycker är jobbigt med delat rum så är det att man inte får bestämma över tv:n. Visst får jag se på nåt om jag vill, men jag gillar bäst att slökolla medan jag gör nåt annat, och vill inte se nåt speciellt, så nu blir det slovakisk tv för hela slanten, som jag inte fattar nåt av. Vi har en outtalad regel att man får vara aktivt vaken hur länge man vill, med lampa och tv på, även om den andra sover. Det är ju bra, och Miriam sover jättegott, men jag däremot har svårt för det om det är jag som vill somna först. Gitarren är också lite problem, jag kan ju inte sitta och spela obesvärat när Miriam är i rummet, bara plinka lite. Tack gode gud att jag köpte min cd-freestyle. Nu kan jag somna till musik ifall jag har lust. Annars är musiken ett lite otillfredsställt behov. Jag längtar efter att spela trummor, spela i band, spela in blandband...

Jag börjar känna till de flesta folken nu i alla fall, det är mest ungdomar med egna hästar, och deras mammor och pappor som dricker kaffe. Aningens överklass, de flesta. Men trevliga och vänliga. En kille här är kanske bara nåt år äldre än Henrik, men har egen häst, tävlar, och är jätteduktig. Han är rätt söt där han sitter som en liten ärta på sin stora häst, och töltar jättefint.
Jag ska snart hålla nybörjarlektion, men jag har kollat på 3 stycken nu, så det bör inte bli nåt problem. Ungarna är söta och duktiga. Det är inte så mycket vuxna nybörjare här. Det är inte som i sverige, att man sätter upp nybörjare på hästarna och rider ut på tur. Det är väl på både gott och ont. De får ju väldigt sällan nya kunder, samtidigt så blir det ju säkrare på turerna. De är kanske rädda för att bli stämda eller så, jag vet inte.

Nu i helgen har jag haft det ganska bra egentligen, för Harriet och Reinhard har varit borta. Jag har fått lägga upp det själv hela tiden. Men när de kommer hem imorgon funkar det inte så längre. Då ska man finnas till hands att skrikas på. Men jag ska försöka stå ut.