18 Mars

MÅSTE SKRIVA!

Jag är svettig, trött och andas fortfarande fort. Jag har gått hem från skolan, gått och gått, nästan sprungit. Så fort jag tänkte på honom började benen springa, ta ut sig allt vad de kunde, liksom för att få ut de här känslorna som fortfarande bultar och bultar i mig. Ja du kan ju gissa vad som hänt. Snacka om FLYT. När jag kom från skolan vid gympasalshörnet såg jag den gula bilen komma. Gick över vägen, skulle jag fortsätta gå? Nej, aldrig, jag stannade upp, måste se på honom, MÅSTE! Och han hejade, log litegrann. JA DET ÄR SANT.
Lite bortgjord är jag förstås. En vanlig människa stannar inte upp bara för att se och heja på en de knappt känner. Nej han måste fatta. Men det var det 17 värt. DET VAR DET VÄRT JAG ÄR LYCKLIG

I LOVE HIM
I LOVE HIM
I LOVE HIM

Kommer fler såna här tillfällen, då orkar jag kanske vänta till lovet, ja kanske jag står ut.
Hur länge håller min glädje?
Hoppas länge länge.