Klart han skulle bli smickrad

13 februari

Gick lugnt upp, sen gick jag och pappa ut på promenad i solen, men halt var det. Satt vid udden och hade far-dotter-snack om kärlek och sånt. Jag kollade igenom lite videokassetter, sen kom Nils en sväng med ett par kompisar, och käkade mackor och åkte till Falun. Jag och pappa gjorde ordning tacos, sen hämtade jag Henrik och vi hyrde Blair witch Project som han tyckte var riktigt läskig.

Jag har skrivångest, ska jag kanske göra nåt av wiengrejen ändå? Och min dator bara hänger sig! Vi trodde jag tappat bort pappas bilnycklar. Letade jättenoga. Men de nycklar jag haft hängde ju i nyckelskåpet, det var pappa som hade de andra i fickan.

Förut kunde jag vara osäker på hur jag egentligen kände, nu vet jag så säkert, och ändå kommer jag inte att kunna få det ur mig, få honom att fatta, för det är inte värt risken. Men det känns jobbigt! Klart jag funderar över hur han skulle reagera. Klart han skulle bli smickrad. Klart jag skulle vilja göra honom smickrad, jag tror inte hans självförtroende med tjejer är så himla starkt, han skulle gilla att veta att nån tycker mycket om honom. Men han skulle nog kunna tycka det vore jobbigt också.

Sen jag blev rejält intresserad av Emil har jag inte druckit mycket. Det är nästan så jag skulle vilja bli full, ha skäl att vara dum och avslöja mig. Är man full behöver det ju ändå inte betyda nåt, är han full lägger han nog inte så stor vikt vid det dagen därpå heller. Kanske skulle han gå med på ett fyllehångel till och med. Fast vad dum jag är nu. Sånt krånglar bara till det, jag är en aning för kär för att tänka klart.