Uselt självförtroende i ond cirkel

8 februari

Åh vad det gör mig less!
Jag VILL inte att det ska göra mig glad när han tittar upp över fikabordet, märker att jag har klippt mig och säger att det blev snyggt. Jag vill inte vara patetisk och fånig, gå här och bara tänka saker, fast utan att ens våga försöka göra nåt åt det, eftersom jag vet hur lönlöst och dumt det vore. Varför är jag fortfarande kvar på en ettan-i-gymnasiet-nivå? Det är väl det att jag måste få ha känslor nån gång, hur onödiga dom än är när jag är en sån här tråkig människa som ingen blir speciellt intresserad av.

Nu är vi tillbaka igen, det är ingen idé att harva på, nöta in det ännu mer, allt handlar om samma sak, ett uselt självförtroende i ond cirkel.

Fast det är ju inte bara det. Jag gillar ju att va förälskad. Även om det inte blir nåt av det gillar jag det.

Han är åtminstone kär, jättekär, i en av mina skivor.