Att sitta där och ha honom i närheten

27 juli

Vaknade av VÄRSTA blåskatarrkänningarna vid fem-sex. Evigheter på toa, smärtsamt, hemskt, kunde inte sova. Men framåt elva var allt över.

Seg upp, handlade, satt ute och läste. Lagade käk och satt ute och åt, sen hann jag precis i tid till jobbet, men dödskrångel med nyckel sen. Fick Frida med mig till Orvar och sen resten själv, men lyckades på nåt konstigt sätt komma ikapp mig. Inte så kul att jobba med Frida dock.

Trött och rätt less hemma. Men vill dricka öl med Thomas imorgon, faktiskt. Det är ju verkligen nåt i mig som drar ihop sig när jag tänker på det, att träffa honom. Inte så att jag längtar så mycket efter att sova med honom, mer att jag längtar efter känslan av att sitta där och ha honom i närheten och känna tändningen komma krypande.

Men det är när allt är självklart som det är trist. Och det är lite för mycket så, ändå.