Om jag tänker på hur han tänkt på mig

6 juli

Förkyld. Det enda jag gjort är att ligga på min säng och sträckläsa med fönstret vidöppet och i sovtröjan. Halsont, snuva, less, men rätt skönt faktiskt. Krympt magsäck, ätit idag:
En banan med mkt lite yoghurt
Ett äpple
Varma koppen med lite överblivna makaroner
Några till överblivna makaroner och ett halvt hårt tunnbröd.

Försökt skriva lite, funkar inte. Nätgrejat lite. Tänkte köpa halstabletter men det var stängt. Ömkar mig. Isländska boken jag lånat går sådär. Jag fattar inte sexavsnitten.

Mår nog psykiskt okej fast jag känner mig eländig. Och när jag känner mig eländig kan jag alltid tänka på att det åtminstone finns NÅN som gillar mig, jag är faktiskt rätt beroende av Thomas existens, så är det ju. Mitt självförtroende speedar alltid lite om jag tänker på hur han tänkt på mig. Så glömmer jag bort att jag tänkt på honom hur mycket som helst också. Fast jag tror det är situationen, och inte just han, som fått mig att göra det. Men jag längtar efter att snacka med honom. Ska jag säga det till honom sen eller inte?