Bitvis dödligt katastrofstelt

1 juli

Städade rummet. Bättre humör idag, segt ändå. Tvättade också. Sen så ringde Danny, och jag travade ner på stan. Blev svårt att känna igen honom för han var alldeles för osunkigt riksnygg på nåt vis. Ett djävulskt fint utseende, mörk och vacker, men vad jag tyckte om resten av honom vet jag inte... Så skum! Fick inte minsta grepp om honom. Fast jag kan inte säga varför. Vi gick och fikade på nåt ställe som strax skulle stänga, sen skulle han kolla på tidningar och lite så, och sen gick hans buss strax och han var dödstrött.

Det var stelt. Bitvis dödligt katastrofstelt, bitvis mer okej. Men han kändes väldigt distanserad, och verkade tycka att vissa saker jag sa var helt uppåt väggarna dumma. Jag tror inte jag gillade honom så mycket. Men han sa innan vi skildes "vi ses säkert igen, annars hörs vi på lunar, jag kontaktar dig". Skum. Men så har jag ju tyckt hela tiden.

Sen har jag käkat och så, skrivit lite om Thomas, vad det nu skulle vara bra till, och näthängt en del naturligtvis. Har bytt telefonnummer med Björn (Brus) och ser faktiskt riktigt fram emot att träffa honom, för nu har jag ju tränat på dumma Danny, och det kan inte bli stelare än så. Björn är nog snäll. Men usch vad jag inte vill vara sån här it-dejtare. Usch vad jag ser ner på sånt, har man inget liv, är man så desperat?

Lite desperat är jag faktiskt. Över en månad sen Thomas sov här den sista gången, inte ens kysst nån sen dess. Kanske inte SÅ längesen relativt sett. Beror på sinneslag. Men just nu är jag mer åt hållet att jag vill ha nåt i skallen än det kroppsliga ändå.