På klipphällar länge

2 juli

Mamma kom hit idag. Har haft en lång skön superväderdag. Brorsan var med också, och vi for ut till Donsö, där vi kollade runt lite, och satt på klipphällar länge och pratade och spelade gitarr. Mycket trevligt. Sen orkade vi med en öl i stan, nätt och jämnt. Dyngtrött sen.

Thomas ringde en sväng, kul att snacka med honom. Men också nån knepig känsla. Kan det egentligen nånsin funka att det blir neutralt mellan varann när man varit så fysiskt nära förut? Känner ju även från min sida nån himla laddning, och konstigt vore om han inte gjorde det med. Vet faktiskt inte nu, när det känns som att vi är kompisar och allt bra, fattar han att det är kompisar vi är eller kan han feltolka min posititivitet och börja hoppas igen? Men det är hans problem. Så länge jag bara inte gör nåt dumt så är det hans problem.