Bara att ta sig genom dagarna

27 juli

Idag var okej. Igår var värre. Från att Kristian stack och till att jag snackade med brorsan var det nog värst. Sen kändes det bra. Han var ledsen över att de gjort slut, och det spruckit med deras gäng och den tomma framtiden. Jag var ledsen över att sitta inne ensam en fin sommarkväll och betyda mindre än jag vill för Kristian. Bara att ta sig genom dagarna och det blir alltid bättre, sa vi.

Och det har blivit bättre. Idag blev jag klar med rummet, det är helt mysigt här nu. Så kom Emma hem, och vi har snackat en del, och jag ska träffa Thomas imorgon och ser fram emot det... Saker rullar på. Jag vet att så länge jag gör grejer saknar jag inte kristian. Men det kommer ändå att vara jobbigt, och stoltheten är nog det jobbigaste, tvånget att upprätthålla ett "äsch, det är lugnt, jag bryr mig inte så mycket". Kanske är det som brorsan säger, att det är ett spel vi båda spelar, och ju bättre den andra spelar desto mer försöker man själv.