När vi korsordsträngdes tänkte jag på hur lätt det vore

30 januari

Idag blev det isländsk töntfilm och argentinsk bra film. Sen kände jag mig som att jag haft en arbetsdag så jag slöade i soffan under Kalles matlagning. Efter maten funderade vi på att gå och öla på nån lokalpub, Rut var väldigt sugen, men det blev bara hemmaslapp. Lite korsord och teaterrepliker.

Utvärdering av den nya känslohanteringen då? Jo det känns väl rätt bra. Men hade jag väntat mig nedlugning så trodde jag ju fel. Det blir värre. Men det känns bättre. Så länge jag kan spinna iväg i mitt huvud och plocka snuttar som tillsammans blir en bra och laddad "On our way to fall"-film känns det bra. Men att gå loss så här innebär att jag kommer att gå loss nåt otroligt i misärdeppet när det är så dags också.

Idag när vi korsordsträngdes tänkte jag på hur lätt det vore att försöka kyssa honom, lättare än att låta bli, så nära sitter han. Tänk om jag skulle få ett ryck, vad skulle hända. Det skulle inte funka i alla fall. Det skulle bli VÄLDIGT konstigt. Läskiga tanke. Men vad jag skulle önska att läget varit där och känts naturligt. Men jag får nöja mig med mina filmklipp.