Så vi blev tvärtysta fram till tolvslaget

31 december

Idag var nog den tråkigaste nyårsafton jag varit med om. Vi var hos mormor som inte mådde så bra nu efter Markus, så det var sur och jobbig stämning och klockan SNIGLADE sig fram. Så kom räddningen, en film, Sånt är livet. Men rätt snart gick mormor upp, skitupprörd för att filmen var så hemsk. Så vi bytte kanal, åt fruktsallad, fortsatte sniglandet i dålig stämning. Peter Jöback sjöng och så, vi småpratade lite, då skrek plötsligt mormor "MÅSTE NI PRATA HELA TIDEN, KAN NI INTE LYSSNA" så vi blev tvärtysta fram till tolvslaget. Befrielse att åka hem,

Läste mina brev till mig själv. Prognoser. En del stämde, men mycket var fel. Som att bandet skulle gå åt skogen, att jag inte skulle hångla med Håkan, att jag skulle ha en relation på hösten, att jag skulle resa utomlands. Men 2004 har väl varit väldigt bra, allmänt sett.