Att jag inte tar kontakt med de andra

13 september

Jag blir så less på mig själv som hamnar framför denna förbannade tv hela tiden. Men jag får ingen ro till nåt annat, gitarrspel, läsning eller så. Jag stack till skolan, och satte upp ett par fåniga lappar om ämnesgruppen. Sen mailade jag till nästa medryttarprovridning, glömde bort tiden.

Segare lektion nu, men kul ändå. Man får dock vara skärpt hela tiden. Men jag blir så less på att jag inte tar kontakt med de andra, har ju sagt till mig själv att göra det. Men det är så svårt när det känns som att alla känner varann innan, förutom vissa som är ensamma, och då tänker jag att de inte heller har lust att prata, fast de säkert bara är precis som mig och gärna skulle bli tilltalade. Varför börjar jag inte prata med dem? Varför är vi bara tysta?

Under kvällen tv igen. Mina gulliga roomisar hade chokladpudding sparat åt mig. Sen kliade fingrarna och jag spelade lite gitarr. Längesen. Kom på att det är ju en gedigen samling bra skrivna låtar jag har, varför har jag inget bra band också? Och varför måste jag ha så dåligt gitarrspel? Usch, jag är less på mig nu.

Hade jag inte bott här hade jag inte haft nåt socialt liv överhuvidtaget, inte skapat en enda kontakt. Känns som att jag kommer att skämmas när Emma och Ullis kommit. Borde ju ha hunnit fixa ett liv tills dess, inte lärt mig namnen på tjugo usla tv-serier som går före all intelligentare tv. Tänk om det åtminstone kunde bli nåt av den här ämnesgruppen så jag kunde lära känna åtminstone någon mer. Fast det lär det väl inte bli.