Till Olofshöjd för att kolla läget

10 september

Har ont i handen, fattar inte vad det är, går aldrig över och är väldigt påträngande. Annars är det okej. Dagen började med slöande i soffan alla fyra (Gabriel också). Sen tog jag på mig en disk, och stack till Olofshöjd för att kolla läget. Linnéa som har rummet före mig är verkligen trevlig. Köket såg jag först. Det verkade bra. Man får ett halvt kylskåp och ett köksskåp. Delar det med två tjejer och fem killar, och alla är ansvarsfulla och tar reda på efter sig. Hälsade på en kille som var söt. Jag tänkte väl att det skulle finnas nån sån. Sen såg jag rummet, och det såg bra ut, jättefin toa och dusch, inte så stort annars, men nog okej. Fast dyrt ju.

Det blir nog okej att flytta dit i alla fall. Känns skönt att Linnéa, som är glad och öppen också verkar veta precis vad jag menar med den här "första tiden-ensamheten". Hon berättade om helgerna, när det var nedsläckt i alla korridorens rum utom hennes, och hon låg inne och läste tills det var dags att sova. Åh så det känns igen, själva känslan. Men sådär är det väl i början.

När jag kom hem ringde jag kören och bokade tid för provsjungning. HJÄLP. Läskigt. Jag blir ju så sur om de inte tycker att jag duger. Imorgon ska jag ringa till "kamratgrupperna" och höra om det verkar kul, och se om jag får tag i "akademikerryttarna". Och skaffa info om folkuniversitetets kurs i isländska, maila till den andra kören, och se om jag fått nåt mailtips om islandsstall. Man ska ju passa på. För att hitta kompisar på universitetet känner jag att jag inte kan förlita mig på.

Vi åt på pizzeria, jag, Carin och Tessa. Det var underbart gott. Sen har vi sett på tv igen, såg Sleepers, och tjafsade om dialekter som vanligt.