Såg förskräckt hur listan bara gick vidare

11 september

Vaknade halvelva och tog det lugnt. Ringde akademikerryttarna, det verkar rätt kul. De ordnar tävlingar och så. Jag for ner på stan sen. Kollade efter grammatikboken, den fanns inte begagnad. Sen mailade jag i ett par timmar, innan föreläsningen började. Idag var det jättekul! Läraren heter Ari, bryter lätt på isländska, är en aning förvirrad men rolig. Grammatikprovet blir lätt. Jag kommer inte att behöva köpa nån bok.

En kille kom in och började prata om nån ämnesgrupp, som ska representera lingvistiken, ha lite möten och få lite pengar och ordna grejer. Han skickade ut en lista att skriva på för alla som var intresserade att vara med. Jättesöt var han, Oliver. Påminde lite om wien-Daniel. Jag skrev på den där listan utan att tänka så mycket. Sen såg jag förskräckt hur listan bara gick vidare mellan alla andra, ingen lyfte en penna, de bara läste på lappen. Av alla 50-80 pers blev mitt namn det enda som stod där. Oliver tog den log lite, och sa "Vi hörs ...(mitt namn), när han gick ut.

Undrar om folk tar mig för att vara en sån där engagerad elevrådsmänniska nu. Undrar om jag kommer att tvingas bli det nu, jag är ju inte sån! Huvudsakliga anledningen till att jag skrev på var ju att han var så söt, men det kan jag ju inte säga om han frågar. Äh, det ordnar sig.

Fick en kvällspromenad in till Brunnsparken, det är bygge och skit med spårvagnen. Tessa somnade tidigt, jag och Carin såg på tv till sent. Det är bra skönt att bo med folk ändå. Jag bara måste få bo ihop med andra, känns det som nu, jag trivs ju så bra med det. Men det blir förstås inget gitarr, inga blandband, och inget riktigt privatliv. Fast privatliv, vad ska man med det till?