6 december
Dagssoundtrack: Nowheres clearer / the Bear Quartet
Såg film på teckenspråket, skönt! Gillar ej Paul så värst. Förbannat antiallthumör på kvällen. Gott med glögg.
Ny bok igen. Vad jag skriver. Fyller sida upp och sida ner med menlösa tankar. Jag behöver det.
Idag är jag på trist humör. Det är inte desperat deppresivt, jag är bara less på allt. Normalt brukar jag känna så här när jag känner mig LÅG, har självförtroendet i botten och hatar mig själv. Så känner jag inte nu. Jag är okej. Ändå kan jag inte komma på nånting positivt med mitt liv just nu.
Inte minsta lust att sätta mig vid trumsetet eller försöka mig på nåt gitarrackord. Bandet som ska försöka bildas känns enbart jobbigt. Jag orkar inte med folket i skolan. Och borta i stallet står en lurvig och go pålle som jag inte har minsta lust att ta en skogstur med. Paul känns meningslösast av allt i mitt liv.
Jag ligger här i soffan med Ztv på utan ljud, så jag ser om det kommer nån låt jag inte ogillar. I cd-spelaren snurrar Everybody else runt. Jag skippar bort One final Sandi och Fat skeleton när de kommer. Skivans skönaste låtar, men jag har så totalt analyserat sönder dom när jag lärde mig dom på trummor, så jag kan inte höra dom längre. Jag är hungrig. Funderar på att ringa mamma, jag kanske kan äta där. Kanske kan vara med Maria ikväll. Har ingen lust alls med det heller. Men jag har ju inte nåt att göra ensam här hemma när jag nu från en dag till en annan blivit omusikintresserad, så jag kan väl lika gärna va jättetrevligt sällskap åt någon annan.
Jag känner mig död. Det finns ingen drivkraft. Jag längtar inte till något. Har inget att kämpa för.
Jag bryr mig inte längre om att lägga märke till om Paul ser åt mitt håll eller inte. Det är ju bara en slump ifall han råkar göra det. För honom finns det ingen ointressantare person än mig. Jag blir aldrig mer än Åsas töntiga kompis som alltid sticker ner på musikgården på torsdagarna för att leka med trummorna och tönta på litegrann.
Han blir aldrig min.
Han blir aldrig min.
Han blir aldrig min.
Så nu tar jag och glömmer killen.
tisdag 6 december 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar