kanske är det inte så tragiskt

26 december

Dagssoundtrack: East german weather / Mufflon 5

Gick upp efter jobbig morgon (skrikungar och spring). Till faster och gänget efter maten, och hem för att se på tv och lite sånt.

Vad skulle kunna få honom att upptäcka mig ifall han inte gjort det redan? Är han inte intresserad nu kommer han knappast att bli det i framtiden heller. Och han är ju ointresserad. Han vet ju var jag står, så chansen att han skulle va intresserad men för blyg är helt enkelt obefintlig.
Visst SKULLE det ju kunna hända att han är väldigt osäker på vad han ska tycka, och avvaktar än så länge. I så fall skulle jag ju ha utgångsläge, och det är exakt där som mitt mycket lilla hopp ligger. Men jag tror som sagt att jag snart får reda på att han är helt och fullt ointresserad, och det kommer att knäcka mig.

Plötsligt får min söta lilla bror mig totalt klarsynt, och lite glad på nåt vis. Jag kunde inte låta bli att visa honom en bild på Paul i skolkatalogen.
"Men vad har han för tröja? Metallica? Nja, den där killen ser ju inget vidare ut... och måste han ha en sån där ful frisyr..?"
Jag berättade det här att Paul vet att jag gillar honom, och att han inte verkar intresserad. "Vad tråkigt" sa Nils först, men ändrade sig. "Näe förresten, kanske inte ändå, han har ju metallicatröja" sa han, och såg på bilden av Paul med nedvärderande ögon.
Nils ord ringer i mina öron. "Kanske inte". Kanske är det inte så tragiskt att Paul inte verkar bry sig ett skit om mig. Kanske är han inte så mycket att ha. Kanske är han bara en barnslig och dryg liten metallicatönt. Kanske är jag värd mer än så, som brorsan tycker.
Ja, plötsligt blir jag lite klarsynt.
Paul borde inte vara allt.
Tyvärr är han det trots att han inte borde.